Magi
Vi har bordat båten och styr nu norröver, vi är inte alls långt ifrån nordpolen och naturen här uppe är det magiskaste jag någonsin upplevt, detta slår faktiskt det mesta. Klockar är halv tolv på natten, solen står högt på en klarblå himmel och på vår högra sida reser sig de snötäckta bergen upp ur havet. Vattnet är mörkt turkosfärgat och sträcker sig, på vänster sida, så långt ögat kan nå.
Vi har ätit middag och gått igenom säkerhetsregler och bestämmelser för hur vi ska bete oss här uppe. Vi får t.ex inte gå längre än 30 meter ifrån killen som bär det obligatoriska vapnet. Isbjörnarna kan tydligen dyka upp när man minst anar det. Här sitter jag nu, så gott som så långt norrut jag kan komma och jag önskar jag kunde beskriva hur sagolikt vackert det är, hur ska vi, om vi inte gör någonting åt klimatförändringarna, kunna leva med att vi förstört denna underbara och så sjukt speciella plats på jorden. Och det här är som första bricka i ett dominospel, kraschar Arktis så kraschar därefter, världen över, ekosystem efter ekosystem. Alla borde få uppleva detta, då skulle det inte vara snack om att flyga istället för att ta tåget, då skulle alla med glädje förändra sina liv för att så mycket som möjligt anpassa det för miljöns bästa.
Jag ska nu försöka slita mig från midnattssolen och gå och lägga mig, för imorgon väntar en spännande och lång dag. Det känns dock som att jag skulle kunna sitta och titta ut över detta sagolika landskap precis hela natten. Konstant sol ger en hel del energi.
Klimatförändringar
We’re not gonna take it. No we’re aint gonna take it anymore.
älskade syster. jag vill föreställa mig platsen du är på, men det känns inte jättemöjligt- men jag har skapat min egna lilla bild, med isbjörnar (jag tänker på filmen Guldkompassen,stora björnar,vit mark)
jag längtar efter dig min syster och vän.
nu ska du vara en svamp som suger åt sig all information och kunskap, lycka till! och som alltid farmor&farfar säger, LEF VÄL