A once in a lifetime opportunity

Dag tre. Morgonen började med en lärorik föreläsning av Martin Sommerkorn. Han pratade om vad Arktis är för något, varför det är så känsligt för klimatförändringarna och varför Arktis är så viktigt. Vi förstår inte riktigt vad det är vi håller på att förändra för något. Saker och ting händer fortare än vad forskarna hänger med på. Vinterdagarna i Arktis har halverats, istället för att vintern startar i oktober som vanligt så kommer vintern nu i december och på två år har vi förlorat 40% av havsisen. Is som legat i många många år smälter nu bort och återhämtar sig inte under vintern. Borta.

Vi har gått iland på Ålesund. Världens nordligaste boplats. Åkte in till en ö och klättrat ett par timmar upp för berget för att på andra sidan titta ut över en glaciär som graciöst sträckte sig ner, upp och ut på andra sidan.

Jag befinner mig på den troligen vackraste plats jag någonsin sett och kanske någonsin kommer att se. Chansen att jag kommer tillbaka är nog inte den största, och gör jag det kommer det troligen inte att se likadant ut. A once in a lifetime opportunity, liksom allt arbete med klimatet är. Vi har bara ett liv på oss att stoppa denna drastiska förändring. Vi har bara en planet. Stoppa kan vi dock inte göra eftersom det redan har gått så långt att det enda vi kan göra är att förhindra klimatet från att bli varmare än vad det redan håller på att bli.

Allt detta blev väldigt virrigt men hela jag är fullmatad med intryck och har inte riktigt hunnit bearbeta allt. Allt detta är så otroligt mäktigt, mäktigt och värdefullt. Nästan överväldigande.

Imorgon når vi havsisen och har stora chanser att se isbjörn.

~ av nannymaja den juni 13, 2008.